jag gav mig av vid fem
en lång väg framför mig och ingen väg hem
ingen som vinkade adjö
bara mina fotspår i nyfallen snö
jag reste hela dan
tog in på ett litet hotell
det stod ett piano i korridoren
som jag spelade på en kväll
en gammal melodi
hör du regnet som gråter
hör du vinden som viskar sin sång
det är ljudet av all världens längtan
på en gång
och det är en gammal sång
det är inget som jag flyr ifrån
jag har inget som jag kommer till
jag har en väska packad och en tågbiljett
och jag kan göra vad jag vill
den som söker han ska finna
var det inte det du sa
för i någon stad i något land
så finns det kanske nån som känner som jag
som sjömannen ska jag färdas
med vinden som min vän
jag ska rida genom stormen
och komma hem igen
och solen syns i öst
och himlen färgas purpurröd
ställ fram ett glas och tallrik till
åt en främling i nöd
för han kan bli din vän
för det är inget som jag…
