Hej älskling
hej vännen min
det är bara jag igen
får man komma in
Vi borde gett oss av
gett oss själva en chans
men vi sköt på brandkåren
medan allt omkring oss brann
Och jag vet inte om det här är tragiskt
ödet eller rentav magiskt, men du…
Jag vet, det här kan gå helt fel
men ingenting med mig
är längre hugget i sten
Du vet, vi är en döende sort
som ännu vågar drömma
oss längre längre bort
Jag saknar
våra söndasutflykter
ut mot Kaknästornet
på din gamla cykel
Sen Källhagens värdshus
medan solen gick ner
där ett glas vin blev två
sen många fler
Jag tar ingenting för givet
inga beslut för livet
vill bara känna nåt
innan allt tar slut
Jag vet, det här kan gå helt fel
men ingenting med mig
är längre hugget i sten
Ja du vet, vi är en döende sort
som ännu vågar drömma
oss längre längre bort
Nu tänds ljusen över staden
som miljoner tomtebloss
Ja det känns som allting väntar
väntar just på oss
Jag vet, att vi är äldre nu
kanske har vi lärt oss nåt
en sorts fred till slut
Du vet, vi är en döende sort
som ännu vågar drömma
oss längre längre bort
